Hur startade Amzungo? -Läs GP:s artikel | Amzungo Volontärresor

Hur startade Amzungo? -Läs GP:s artikel

Hur startade Amzungo? -Läs GP:s artikel

Artikel om Amzungo Volontärresor i Göteborgs-Posten 2015-09-11

De var vana resenärer när de provade på att vara volontärer. Upplevelsen förändrade deras liv. I en fattig skola i Zambia föddes deras affärsidé. Namnet Amzungo kom till på ett tåg i Tanzania.

Jenny Åkerwall och Lisa Alfredson trodde att de hade kommit på något unikt, när de ville ge andra samma upplevelse de själva fått. Hemma upptäckte de att det inte alls var så, men det hindrade dem inte från att ändå starta eget.

Upplevelsen av vad deras insats betydde var så stark.

– Vi var på en skola för 200 barn, med en rektor och en lärare. Vi hade aldrig undervisat förr, men fick var sin klass att ta hand om, berättar Jenny.

Och minns glädjen hon kände när hennes elever rabblade multiplikationstabellen som ett rinnande vatten. Eller de lyckliga tonåringarna som jublade över papper och kritor.

– Vi brinner för detta och tror på det här sättet att resa. Det öppnar våra ögon för hur människor lever i andra kulturer, säger Jenny och Lisa nickar instämmande.

– Ja, när resenärerna säger att veckorna där var de bästa de upplevt, då ryser jag. Tänk att göra något som betyder så mycket för andra, det är en häftig känsla.

En minst lika stark drivkraft är att göra skillnad för människorna de samarbetar med.

– Våra volontärer bidrar inte bara med sin närvaro. De bidrar också med pengar till lokala projekt, som annars kanske inte skulle finnas, säger Lisa.

– Jag vet inte hur många gånger vi fått förklara varför man betalar för att åka ut som volontär. Men om vi jobbar för mat och husrum, tar vi ju arbetet från någon i lokalbefolkningen. Våra volontärer betalar för sig och bidrar på så sätt till att man kan ha lokalt anställd personal.

Hon och Jenny har alltid gillat att resa. Efter gymnasiet varvades jobb med resor till Afrika och Sydamerika. Under studietiden på Handels pluggade Lisa i Montreal och Jenny gjorde praktik på svenska ambassaden i Tanzania.

– Ett jobb på UD var min dröm då. Men jag kände att jag där på ambassaden var alldeles för långt ifrån människorna, säger Jenny.

Men kontakterna i Tanzania hade hon glädje av när de bestämde sig för att starta resebyrån. De började med fyra länder – Zambia, Kenya, Tanzania och Brasilien. Idag har de ett 30-tal projekt i 14 länder. Och numera får de finna sig i att mest resa genom de volontärer de skickar ut.

– Men ett par resor om året blir det. Vi är noga med att själva besöka alla projekt vi skickar volontärer till. Och vi är mycket noga med vilka vi samarbetar med, säger Jenny.

Det handlar om allt från att ha tydliga regler för arbetet på barnhem till vilket syfte det är med djurprojekt i olika länder.

– Visst har vi blivit lurade några gånger. Men vi lär oss hela tiden, säger Lisa.

Tjejerna har dock hittills inte kunnat leva helt på sin resebyrå. I början hade de flera olika deltidsjobb var. De senaste tre åren har de jobbat halvtid båda två på Drivhuset där de hjälpt andra att starta eget.

– Men nu har vi bestämt oss för att satsa hundra procent på företaget. Nu ger vi allt, säger Jenny.

Ett modigt beslut med tanke på att det senaste året varit tufft. Branschen är inte bara konkurrensutsatt, den är också väldigt känslig för händelser de själva inte kan påverka.

– Majoriteten av våra resenärer har velat åka till Afrika. Men efter ebolaepidemin förra året, så minskade intresset att åka dit dramatiskt. Trots att ebolan härjade i Västafrika och vi bara har länder i Östafrika, så blev många väldigt rädda, säger Lisa.

Jenny inflikar: – Efter jordskalvet i Nepal har ingen bokat en resa dit. Och vi har också flera projekt i Kenya som inte längre lockar efter oroligheter i landet, även om platserna de skulle ha åkt till är säkra. Det är väldigt tufft för de lokala projekten där.

Trots att tjejerna vill driva sin resebyrå så affärsmässigt som möjligt, är de samtidigt väldigt engagerade i de olika projekten och människorna där som de har lärt känna.

De har ordnat välgörenhetslopp och vill nu starta en stiftelse vid sidan av, för att kunna samla in pengar till särskilt behövande projekt. Som kvinnoprojektet i Kenya som nu tvingas sparka personal när inga volontärer kommer. Eller projektet i Nepal som också drabbades hårt av det stora skalvet.

– Det är också ett sätt att visa att man kan göra skillnad, säger Jenny.

– Vi brinner för det här sättet att resa. Det vill vi sprida till fler.

Av Christina Lundin

 

Inspirationskväll 30 november i Göteborg
Rabatt: Sista-minuten i sommar

Skicka kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *