Skip to main content

Mikaelas färgstarka tid i Rio, Brasilien

Att åka hit och få denna upplevelse är tveklöst det bästa aktiva val jag tagit åt mig själv. Det har givit mig en otrolig distans till mina egna farhågor och givit mig en abnorm förståelse inför andra människors livssituationer.

Jag vet inte riktigt hur jag skall börja när jag skall försöka återge hur dessa veckor känts. Men när jag kom hit möttes jag av en vägg av mänsklig värme, dels från de underbara kvinnor som arbetar på barncentret, samt alla föräldrar till alla härligt livssprudlande ungar som går där men även av lokalbefolkningen runt om här i favelan.

Jag har nu befunnit mig i Rocinha i snart sju veckor, vilket känns orimligt kort, men samtidigt länge med tanke på att min tid på barncentret om en dryg vecka är förbi. Alla hälsar och säger godmorgon/eftermiddag/kväll när man passerar varandra i de snäva gränser med trappor som är vägen ned till favelans mittpunkt. Jag är aldrig rädd när jag vistas där jag dagligen promenerar och hittar. Vid mer befolkade platser patrullerar dessutom nästan dagligen poliser.

Språkbarriären har varit tuff men nyttig. Även denna insikt om hur det känns att vara minoritet och inte kunna delta i samtal eller alltid förstå direktiv har gett mig en större respekt och förståelse för de människor som kommer till Sverige med andra modersmål än svenska i bagaget. Men kvinnorna på centret är måna om att försöka förklara med gester och efterhand lär man sig de mest frekventa fraserna, så det är inget hinder men en ovan känsla att inte kunna göra sig helt förstådd.

Det kan förekomma skjutningar i Rio. Man vänjer sig och all turbulens utgörs av polisernas jakt på de knarkligor som finns. Inga ”vanliga” människor är måltavlor, för vare sig de kriminella eller polisen. Så man kan känna sig trygg och lugn, för alla ser efter varandra och skulle det vara oroligt så informeras vi att hålla oss inomhus.Måste även tillägga hur härligt det är med alla andra volontärer jag mött under min tid här, och hur fort man känner sig som en enda stor familj trots att man bara delat hem någon vecka.

Brasilien är ett underbart färgstarkt land och Rio en stad som vibrerar. Häromdagen sa min kollega när vi såg på ett lokalt band nere vid fotbollsplanen, där barn åkte skejtboard samtidigt som deras föräldrar drack öl och dansade samba i sällskap av sina ungar; att den här staden skapar så många tillfällen då man tror att man ser en film för att det är så magiska ögonblick som passerar. Likt i söndags då vi gick ut från ”the museum of art” och i parken utanför hade flera familjer picknick och en stor klunga unga och gamla stod och rockade rockring till livemusik i månskensljuset. Filmiska scener får liv här.

/Mikaela, Brasilien 2014

Läs mer om projektet i Rio de Janeiro som Mikaela gjorde volontärarbete på!

Sök resa

  • Vi har statlig resegaranti hos Kammarkollefiet