Min drömresa till Kenya | Amzungo Volontärresor

Min drömresa till Kenya

Som volontär i Kenya fick jag se och lära mig så mycket. Det går inte att sätta ord på alla upplevelser och intryck jag har fått vara med om. Det är svårt att smälta, men en sak som är säker är att jag tittar tillbaka på min resa med ett stort leende och en ny Johanna.

En resa som jag har drömt om sedan jag som liten insåg hur andra barn har det runt om i världen och började fantisera allt mer om att göra en volontärresa. Chansen till att få göra denna resa har alltid känts svåruppnåelig på grund av tid, skola och den planering det kräver. Ju längre tid det gick blev jag allt mer säker på att jag ville uppleva, ge, få Johanna Johansson 5 kärlek och framför allt göra någon annan en tjänst i ett helt främmande land. Tanken på resan gjorde mig både nyfiken och rädd på samma gång. Men tillsammans med två andra tjejer så kom vi fram till att vi ville åka till Kenya. Där började vårt planerande, för en resa som skulle ta oss till ett helt nytt, främmande land och ge oss sådana otroliga upplevelser att det inte går att sätta ord på.

Vårt tre veckors långa äventyr närmade sig och jag hade förväntningar och fantasier om hur det skulle vara. Hur saker och ting skulle se ut, hur människor skulle bete sig och hur jag skulle reagera på resan. I efterhand kan jag konstatera att resan blev över mina förväntningar men i många fall blev resan inte alls som jag hade fantiserat om, även om det inte betydde något negativt utan snarare blev en lärdom.

Vi landade tidigt en måndagsmorgon när det fortfarande var mörkt. Ovetandes om vad som väntade var jag mest förväntansfull över att få se byn Likoni som vi skulle bo i när det blev ljust samt träffa alla barnen. Vi vaknade upp i ett land där tid och planering inte existerar, man tar dagen som den kommer. Till en början var det mycket nya intryck, som berörde mig väldigt mycket. Att se hur de lever, få höra barnens bakgrunder och se fattigdom på nära håll. Jag kan tala om att jag fann känslor hos mig själv som jag inte trodde existerade och jag lärde mig så himla mycket om mig själv, känslorna kom och gick dagligen. Barnen överöste en med kärlek så det var svårt att se bilden av verkligheten för mig, alla var så glada, nöjda och tacksamma.

Det finns flera tusen olika händelser och situationer som jag skulle vilja skriva Johanna Johansson 4 men det skulle bli alldeles för långt att läsa. Men som de säger, ”This is Africa” så kan jag tala om att landet skiljer sig så otroligt mycket jämfört med Sverige. Hur människorna är och beter sig, bara det måste man ta in och smälta. Jag skämdes över mig själv vissa stunder då jag insåg att jag lever i överflöd. Ett tillfälle under resan var då vi fick turen att besöka och lära känna en lokalfamilj i byn på nio barn och en mamma och pappan vilket fick mig att förstå hur världen ser ut. Det var ett möte som jag aldrig kommer glömma. De var så glada för våra klubbor vi hade köpt till dem och deras miner när vi sa att vi skulle resa hem imorgon, dem är svårslagna. Bara detta möte fick mig att förstå så mycket, och jag är så tacksam att ögonblick som dessa tillkom under resan. De gav så otroligt mycket tillbaka.

Johanna Johansson Kenya dec 2013
Att bo på barnhemmet tycker jag var alldeles perfekt, barnen var på våningen under och man hade alltid fler volontärer att dela sina upplevelser med. Jag måste säga att jag är väldigt glad över volontärerna som var på barnhemmet samtidigt som oss, man fick något speciellt band med dem som är svårt och förklara. Men jag kände mig aldrig ensam, det fanns alltid folk runt omkring, barn som vuxna. Jag tror även man får den bästa kontakten med både barnen och personalen när man bor på barnhemmet, man lever ju tillsammans dygnet runt. Även om det kan vara påfrestande så väger resten upp, det var roligt att uppleva kulturkrockar som till exempel att de aldrig hade kokat pasta så vi fick göra det, eller när vi frågade efter tvättmedlet så svarade dem ’’ta diskmedlet’’. Sådana småsaker stötte man på dagligen vilket gjorde alla dagar olika, och tro mig. Trots att det kan verka ’‘isolerat’’ att bo på barnhemmet så får man se väldigt mycket runt om i byn, stranden och färjan ligger bara en bit bort.

Som volontär i Kenya fick jag se och lära mig så mycket. Det går inte att sätta ord Johanna Johansson på alla upplevelser och intryck jag har fått vara med om. Utöver barnhemmet så var vi på safari, besökte Diani Beach, en masai by, besökte en kyrka i byn samt log över allt vi fick vara med om. Det enda jag kan säga är att om du funderar på att åka så tveka inte, det finns inget jag ångrar. Och om det är något så är det att jag inte var där längre. Det finns inget jag är så tacksam över som denna resa. En månad senare kan jag fortfarande inte att förklara i ord hur kluven jag är över att det finns två så olika världar under en och samma himmel. Det måste upplevas för att kunna förstås. Det är svårt att smälta, men en sak som är säker är att jag tittar tillbaka på min resa med ett stort leende och en ny Johanna. Jag har utvecklas som person så ofantligt mycket och jag tänker på ett helt annorlunda sätt, tack vare resan. Jag är så himla himla himla tacksam för att jag gjorde den, det går inte beskriva.

Åk om du har chansen, våga, för jag lovar dig, du kommer aldrig ångra dig.

Johanna Johansson 3

 

 

 

 

 

/Johanna, Mombasa Kenya

Läs mer om projektet här

Anna i fantastiska Thailand!
Erika på barnsjukhuset i Rumänien

Skicka kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *